Vikten av att ställa rätt frågor

Nu har jag genomfört min aktionsforskning som handlar om att öka elevernas förmåga till självreflektion, och kommit fram till något som egentligen är ganska självklart. Ska man vara noga är det två saker egentligen, men de går lite hand i hand. Det jag kommit fram till är i alla fall hur viktigt det är med tydlighet mot eleverna. Man kan inte ta för givet att de ska förstå vad jag menar, och då kommer vikten av att ställa rätt frågor in. Hur kan jag ställa frågor för att se om de förstått vad jag menar?

När vi frågar varandra på lärarrummet om det är tydliga instruktioner man förberett så tänker, i alla fall inte jag, på att mina kollegier har ungefär samma förförståelse som jag. För att verkligen se om en instruktion är tydlig borde jag fråga någon helt annan som inte är inne i ämnet. Eleverna svara på det de uppfattar som frågan, och om jag menar en sak och de en annan är det inte så konstigt att det blir missförstånd.

Så för att koppla detta till elevernas självreflektion så är det viktigt att de förstår vad de ska reflektera kring. Om det är upplevelsen, själva aktiviteten eller vad de tyckte att de lärt sig? Då måste jag vara tydlig och ställa rätt frågor för att vi ska landa bra, och det är något jag tror många kan ta med sig.

Som sagt, ganska självklara saker men ibland ack så svåra:)

Min lärarroll

Nu är utbildningen snart slut. 3 års studier är snart över. Det känns skönt och skrämmande på samma gång. Skönt att inte ha det ständigt dåliga samvetet över att man borde pluggat lite mer. Skrämmande på så sätt att nu ska jag anses kompetent och kunnig. Även om jag jobbat som lärare några år nu har det känts okej om jag inte kunnat precis allt, för jag håller på att utbilda mig. Nu ska jag själv ha koll på skolverkets sidor och styrkedjan när jag planerar genomför och utvärderar mig själv och eleverna.

Fast å andra sidan tror jag aldrig att man blir "klar", och det är väl det som är tjusningen. Det finns alltid mer att lära eller utveckla. Så fort jag känner att jag börjar få koll på ett område upptäcker jag att jag har luckor inom något annat. Exempelvis så jobbar vi mycket med BFL på vår skola. När jag kände att jag till viss del kunde planera bedömningssituationer som var bedömning FÖR lärande, så kom jag på att jag inte var helt tydlig med att kommunicera vad som förväntades av eleverna för att nå ett visst betyg. När jag då börjar grotta ner mig i hur jag ska nå ut till eleverna med detta så de vet vad som förväntas av dem inser jag att jag trots mitt BFL-ande inte jobbat helt framåtformande, för bedömningssituationen är fortfarande oftast i slutet av lektionen.

Det blir som ett moment 22, och nån stans får jag nog finna min tröst i att jag fortfarande vill utvecklas, och därför bara kan bli bättre:) Det finns alltid någon som är bättre än mig, men så länge jag själv vill bli bättre så får jag tycka det är gott nog.

Utvecklingssamtal

Har nu suttit med utvecklingssamtal, och tänker tillbaks på den tiden när jag var eleven som satt mitt emot klassföreståndaren tillsammans med mamma och pappa. Vilket speciellt tillfälle jag tyckte det var när allt skulle handla om mig. Lite nervös var jag också, för jag visste ju om att jag var pratig….
Denna nervositet ser jag även hos mina elever, och ibland undrar jag vad det beror på. Är det jag som är skräckinjagande eller är det just stundens allvar som jag ändå försöker göra så lättsam som möjligt?
Just min roll i det hela ska ju i dagens utvecklingssamtal inte vara så stor. Eleverna förväntas hålla samtalen själva till största del, men jag kommer på mig själv att börja prata på om tystnaden blir för lång:) Det är en svår balansgång ibland, att vara lärare med så många olika roller. Jag ska vara arbetsledare, coach, vinna förtroende samtidigt som jag ska uppfostra och få resultat.
Lärare = VD i vilket bolag som helst!

Eleverna tillbaks

Nu är eleverna tillbaks från sin APL-period, och jag tror de har saknat skolan lite grand. Min aktionsforskning går ju ut på att få eleverna mer analytiska i sina blogginlägg. För att nå dit behöver de inte skriva i loggboken på några gånger, utan de utvärderar sin arbetsprocess och sitt resultat muntligt till mig. På så sätt kan jag ställa följdfrågor och de kan fråga mig om de inte förstår.

Vid dagens utvärdering verkar det som att alla förstod att jag inte är här för att sätta dit dem utan för att de ska förstå vad som förväntas av dem. När de inte förstod vad jag menade blev de inte frustrerade utan frågade lugnt tills de förstod min fråga. Jag fick fortfarande inte jätte-uttömmande svar, men deras motfrågor visade att det har satt igång en liten process i deras huvud nu i alla fall. Jag ska fortsätta på samma sätt två tillfällen till, och sedan ska de få skriva loggbok igen. Det ska bli spännande att se om de blir mer analytiska i sitt skrivande sen.

Lite reflektioner kring bloggande

En sak som vi skulle reflektera över var bloggen som IKT-verktyg i rollen som lärare. Personligen är jag inte så jätteintresserad av att blogga och har aldrig bloggat förut. Däremot tror jag att en blogg har mycket att tillföra i skolans värld. Man kan få igång elever som har intresset att skriva blogg genom att låta dem skriva om sin utveckling och vad de lär sig i skolan på en blogg. Kanske själva lära ut sin kunskap till andra som läser bloggen.

Att jobba med blogg på det sättet tipsades jag om när jag gick på lärspridarutbildningen i Borås. Det finns tävlingar för skolbloggar där eleverna ska sköta skrivandet. Jag tyckte detta verkade toppen, och beslutade mig genast för att införa detta i en klass som är väldigt kreativ, och gärna provar nya vägar. Eleverna var positiva, och vi startade vår blogg.

Nu ett och ett halvt år senare finns fortfarande inga inlägg i den bloggen. Jag kunde helt enkelt inte hitta någon struktur i vem som skulle vara ansvarig för att inläggen blev gjorda, och kunde heller inte alltid avsätta tid till bloggandet. Jag hade sett så fina exempel på bloggar som verkligen lyfte fram elevernas kunskap, men misslyckades själv med att genomföra det. Tror därför att man som lärare måste ha lite eget intresse för bloggar för att få in det som en naturlig del av undervisningen för att det ska fungera.

Kanske väcker den här bloggen mitt intresse på nytt och jag tar nya tag i bloggen som läromedel, men det får bli efter att jag blir klar med mina studier i så fall:)

På återseende!
Karin

Syftet

Här i min trevande början hade jag för ett ögonblick glömt syftet med den här bloggen:) Varför vi gör det här bloggandet är för att reflektera och kommunicera följande punkter:

1. Jag ska reflektera över mitt läraruppdrag och kommunicera det med hjälp av IKT-verktyget Blogger.
2. Reflektera över min egna utvecklingen som pedagog samt över den pedagogiska verksamhetens behov av utveckling kopplat till utvecklingsarbetet.
3. Reflektera över bloggen som IKT-verktyg i rollen som lärare.

Så nästa inlägg jag gör kommer vara full av reflektioner:) Förhoppningsvis ska jag i alla fall börja analysera mig själv i min lärarroll och de IKT-verktyg vi har till vår hjälp.

Sportlov

En av fördelarna med att vara lärare är de sköna loven. Nackdelen är stressen man känner för allt som ska vara klart innan man kan ta lov. På min skola jobbar jag som APL-samordnare. Det betyder att jag ska se till att eleverna har APL-platser när det är dags för praktik. 2orna ska ha praktik direkt efter lovet, och det är alltid lite trix med att hitta platser till alla. Så även den här omgången, men jag tror jag kunde gå på lov med gott samvete i alla fall:)